Sedan min mamma flyttade ner till oss för några år sedan är jag inte alls i min födelsestad Stockholm lika ofta som förr. Länge stod den här puben därför på listan och för ett tag sedan blev det äntligen av att jag besökte vad jag just nu tycker är Sveriges bästa ställe för dig som saknar engelsk mat för här är det inga försvenskningar.

The Old Brewer på Luntmakargatan nedanför stadsbiblioteket är inte en av de där överdrivet brittiskt utsmyckade pubar som är så vanliga i Sverige utan ser rätt anspråkslös ut från gatan. Låt inte detta lura dig för allt känns hemtamt när du väl gett dig i slang med personalen och tagit en titt på menyn.

Ölutbudet är precis så bra som anstår ett ställe vilket kallar sig gastropub och jag beställde in en Spitfire. Här finns flera handpumpade så kallade cask ales vilket inte är så vanligt i Sverige och det är bara att tacka och ta emot för den som älskar brittisk öl. Samtidigt finns här flera internationella öl på flaska och en ganska imponerande vinlista för att vara en pub (gillar du vin får du förövrigt inte missa att Maria med bloggen Fantasy Dining vars Englandsresor jag ibland länkar till nu är färdig sommelier och har startat vinbloggen The Wine Luggage). The Old Brewer kan också skaka fram en handfull välkända cocktails men själv inledde jag såklart med ett generöst glas perfekt Pimms innan det blev en pint.

Vi valde att börja middagen med ett Scotch egg med chorizo i färsen vilket är trendigt i Storbritannien just nu och en trend jag hoppas stannar för det är verkligen en god variant. Här kom den vilandes på en bädd av coleslaw med ett perfekt krämigt ägg och kan ha varit det godaste skotska ägg jag ätit. Du kan också få Pigs in blankets och annat bekant.

Huvudrätter tog vi olika för jag ville absolut se hur deras fish & chips stod sig, jag som alltid är på jakt efter de mest autentiska i Sverige. Dottern insåg att hon aldrig ätit biff Wellington under alla våra restaurangbesök så det blev hennes val. Vi blev båda mycket nöjda med våra val även om jag gillar riktiga chips bättre än snygga ”gastropubsvarianter” och kände att det var lite snålt med potatistillbehören till våra två rätter. Perfekt kött, krispig fisk och spröd deg. Tartarsåsen, och dotterns rödvinssås hade härliga smaker och det var såklart bra mushy peas.

Till efterrätt fanns det bara ett alternativ för mig – Sticky toffee pudding. Om jag bara fick välja en enda efterrätt att äta resten av livet så skulle det bli den här. Nu blir det inte så ofta alls eftersom det är svårt att hitta i Sverige (försök er inte på de urusla Aunty’s som finns i våra brittiska butiker utan gör hellre själva) och tur är väl det för dadlar är på tok för söta för min hälsa i större mängd och detta serveras med en likaledes söt kolasås och så glass eller engelsk vaniljsås. Här serveras den med det sistnämnda och jag kan lätt säga att det är en av Sveriges godaste sticky toffee puddingar. Smaker och konsistens, allt kändes rätt förutom att den kunde fått vara större, haha.

Kommer jag att återvända? Är påven katolik? Hit vill jag och testa fler rätter och framför allt se hur atmosfären är inomhus när det är mer folk. Vi kom en ganska folktom och varm sommarkväll och jag skulle gärna spana in Stockholms anglofona värld som jag misstänker annars finns här till stora delar. Billigt är det inte för de med Yorkshire-mått små portionerna men det känns prisvärt ändå för det är trots allt centrala Stockholm efter covid vi talar om, smakerna sitter och servicen är toppen. Precis som när vi senast provade en brittiskägd pub i Sverige så kom vi när ägaren var ledig och en vän till honom jobbade men vi rekommenderade vännen att komma till Malmö och ge oss pudding och passade också på att berätta om att vi här istället har pajer de kan inspireras av (pajerna får sitt eget inlägg snart). Har du själv något tips på ställe jag borde spana in?