”Majblomma” ger en association. ”Majros” en annan. Men nu skall det handla om majrosen, den som pryder månaden maj i Borgå Trädgårdsförenings väggkalender 2021.
”Majblomman” vägrar lämna OrdOdlarens tankar. Den har ju också av tradition fem kronblad, men är alltför stiliserad nuförtiden. OO har inte köpt någon virtuell majblomma i år. Och många söta kalvar föds i maj, många fick åtminstone förr namnet Majros. Hur många av er har känt en ko som hette så? En tid skulle alla djur som föds ett visst år ha namn som börjar på samma givna bokstav, men hur det är nu vet inte OO. De stora, fula gula öronlapparna dominerar. Tillbaks till ämnet!
Rosa glauca (glauca = blågrå) kallas daggros på svenska, för att den har ”blådaggiga” blad. På finska har den namnet Punalehtiruusu (Rödbladsros), eftersom bladen är rödaktiga. Roligt. Bladen är verkligt dekorativa och skiljer sig betydligt från andra rosors blad. Busken gör sig förträffligt mot en grön bakgrund, till exempel i skogskanten, eller i en rad med andra (ros)buskar.
Rosariets buske tar emot nordanvindarna på sin relativt magra plats och blir inte så tät och hög. en rosensällskapsmedlem i Tammerfors har en minst 3 x3 meter stor buske vid husväggen mot väster.
Rosariets daggros har en lite speciell historia. Maria, en av initiativtagarna till rosariet, hade en mångkunnig mamma med bred intressesfär, och hon hittade en liten planta ”på gatan”, grävde upp och planterade i trädgården. Alla bilder här föreställer fröplantan därifrån, planterad här första juni 1999.
Varje ros i rosariet är tillägnad någon eller något. 2016, när OO jobbade med att dokumentera rosorna, saknades tillägnan för den här rosen. Jorma, Marias man, kläckte den avvikande idén: ”Kan vi inte tillägna rosen Cornelia af Hannehill?” Jovisst, så gjordes. En gammal bortglömd adelsdam? Nej, deras kära pudel som föddes när rosen planterades, avled 2014.
Fråga fåglarna! De vet. Daggrosen har goda nypon. Fröna förstörs inte av djurens matspjälkning, de kommer tids nog ut och ger upphov till nya rosor på lämpliga platser. Rotskott bildas ytterst sällan. Eftersom rosen på det sättet har förvildats i vår kalla nord värdesätts den kanske inte så som den borde. Dess naturliga hemvist är, kort sagt, Mellaneuropas bergstrakter. Den växer också bra i Uleåborg och har också påträffats i Rovaniemi vid norra polcirkeln.
Daggrosen börjar blomma här i trakterna i början av juni och är hela månaden omsvärmad av allsköns pollinerare, som också brukar bosätta sig i större buskagen. Förstås klassificeras den i dessa dagar som en främmande art, men en rätt så snäll sådan. Plantera i trädgården!
Daggrosen har en stillsam skönhet som inte alls är påträngande.
OrdOdlaren 