16-årige Halim flyttar efter mammans död från förorten in till Stockholm där hans pappa tänker börja på nytt. Nu ska de total-svennefieras, aldrig mer prata arabiska hemma och bara laga svensk mat.
Halim skriker inombords, han vill inte passa in i svennemallen. Eller blattemallen heller för den delen. Skjortiranier och ligist-blattar ska få sällskap av tankesultanen, blattefilosofen som genomskådar integrationsplanen.
Jonas Hassen Khemiris genialiska bok har förvandlats till en vanlig – och stundtals
medioker – ungdomsfilm i händerna på debutanten Wallentin. Först spretar det betänkligt – som halvtaskiga sketcher staplade på varann – sedan tar det fart och blir intressant när Halims tillvaro blir mörkare och mörkare. Men då är å andra sidan händelserna så pass gripande att det skulle till en riktig klåpare för att misslyckas. Sago-inslagen är inte helt övertygande, men de slinker igenom.
För dig som söker stämningen i boken är det här bortslösad tid. Men som rakt berättad film om svårigheten att bevara sitt ursprung, klara sig med bara en förälder och bli kär i snyggaste tjejen i skolan är det helt okej.
Klarast lyser Youssef Skhayri som Halim – han är tjockt bra. Och snygg också. Räkna med att han blir årets affischpojke i alla Sveriges flickrum.
Premium
Premium
Premium