Arfaktablad om Raphanus raphanistrum L., åkerrättika ... - Artfakta

<strong>Raphanus</strong> <strong>raphanistrum</strong><br />

<strong>åkerrättika</strong><br />

Kärlväxter NÄRA HOTAD (NT)<br />

______________________________________________________________________________<br />

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga bl<strong>om</strong>växter), Ordning Brassicales (kålordningen), Familj Brassicaceae<br />

(korsbl<strong>om</strong>miga), <strong>Raphanus</strong> <strong>raphanistrum</strong> L.<br />

Beskrivning. Åkerrättika är en korsbl<strong>om</strong>mig växt, s<strong>om</strong> i allmänhet är ettårig, men kan vara<br />

tvåårig. Den kan bli ganska högvuxen, upp emot en meter, och grenig. Hela växten är mer eller<br />

mindre sträv av små utskott. De nedre bladen är lyrformade, d.v.s. djupt parflikiga med en stor,<br />

rundad ändflik och mindre sidoflikar. De övre bladen är mindre och hela, men ibland något<br />

loberade eller sågade. Liks<strong>om</strong> hos andra korsbl<strong>om</strong>miga är bl<strong>om</strong>ställningen en klase, s<strong>om</strong> i frukt<br />

kan bli långt utdragen. Kronbladen är 1-2 cm långa och blekgula, sällan vita och ofta med<br />

mörkviolett ådring. Frukten är en ledskida, d.v.s. en skida s<strong>om</strong> är insnörd mellan fröna och vid<br />

mognaden delar sig i enfröiga segment. Skidan slutar med spröt. Hela växten luktar rädisa då man<br />

mosar den. – Åkerrättikan skiljer sig från från andra gulbl<strong>om</strong>miga brassicacéer på att den har en<br />

ledskida och från odlad rättika och rädisa på att dessa har en förtjockad rot och på att skidan inte<br />

öppnar sig eller delas i småbitar, utan faller av oöppnad.<br />

Utbredning och status. Åkerrättikan förek<strong>om</strong>mer i hela Europa. Den är känd från alla svenska<br />

landskap, men är tillfällig i lappmarkerna. Sedan mitten av 1900-talet har den minskat kraftigt.<br />

Sammanlagt beräknas det nu finnas ungefär 3000 förek<strong>om</strong>ster i landet, främst i skogsbygder i de<br />

södra och sydvästra delarna upp till södra Norrland. Förek<strong>om</strong>sterna är oftast individfattiga och<br />

extremt fluktuerande.<br />

Ekologi. Åkerrrättika är en gammal kulturföljeslagare. S<strong>om</strong> åkerogräs förk<strong>om</strong>mer den mest bland<br />

vårsådda grödor på lätta jordar i <strong>om</strong>råden med extensivt jordbruk. Den undviker kalk, är<br />

ljuskrävande och konkurrenssvag. Tidigare var den mycket vanlig i åkrar, trädesåkrar och<br />

potatisland, men nu finner man den ofta på skräpmark av varierande typ s<strong>om</strong> ruderatfält,<br />

bangårdar, fabriks- och hamnplaner, jordhögar och soptippar. Från Blekinge finns även fynd på<br />

fågelgödslade skärgårdsöar. I södra Norrland förek<strong>om</strong>mer den fortfarande främst s<strong>om</strong> åkerogräs.<br />

Hot. Det intensiva moderna jordbruket med tätvuxna grödor, ogräsbesprutning och frörensning<br />

har drabbat <strong>åkerrättika</strong>n hårt.<br />

Åtgärder. Man bör ha förek<strong>om</strong>sterna under uppsikt och sträva efter att bevara dem gen<strong>om</strong> att<br />

reducera konkurrensen av grödor och vegetation, gen<strong>om</strong> att låta dem stå kvar och sätta frö i<br />

ruderatmark och gen<strong>om</strong> att undvika kemisk ogräsbekämpning. I åkrar där <strong>åkerrättika</strong>n<br />

förek<strong>om</strong>mer bör man lämna en obesådd kantzon, där den kan få en möjlighet att utvecklas.<br />

Åkerrättikan bör odlas bland andra sällsynta ettåriga ogräs i allmogeåkrar.<br />

Övrigt. Utländska namn – NO åkerreddik, DK Radis, Radikke, FI peltoretikka, GB Wild Radish.<br />

Den underart s<strong>om</strong> förek<strong>om</strong>mer i Sverige är ssp. <strong>raphanistrum</strong>, vanlig <strong>åkerrättika</strong>. Linné ansåg att<br />

det var <strong>åkerrättika</strong>n s<strong>om</strong> förorsakade ”krampsjuka” eller ”dragsjuka”, d.v.s. ergotism. Linnés<br />

namn på dragsjukan var därför Raphania. Något senare stod det dock klart att det är den på stråsäd<br />

parasiterande mjöldrygan s<strong>om</strong> förorsakar sjukd<strong>om</strong>en.<br />

Litteratur<br />

Bertilsson, A. m fl 2002. Västergötlands flora. Lund.<br />

Ekström S. 1993. Mjöldrygan i medicin- och kulturhistorien. Rindi 13: 46–49.<br />

Georgson, K. m fl 1997. Hallands flora. Lund.<br />

Mascher, J. W. 1990. Ångermanlands flora. Lund.<br />

Rydberg, H & Wanntorp, H.-E. 2001. Sörmlands Flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

---

Sterner R. 1986. Ölands kärlväxtflora. Andra reviderade upplagan utgiven av Åke Lundqvist. Lund.<br />

______________________________________________________________________________<br />

Lena Jonsell 2005. © ArtDatabanken, SLU 2010-01-19